Var och en av oss har tagit barndomstrauman in i vuxenlivet. Och de som inte fått tillräckligt med föräldrakärlek och uppmärksamhet går in i vuxenlivet med tomhet i själen. Och så börjar de leta efter någon som kan fylla upp det tomma rummet.
Alla vill älska och framför allt bli älskade. Men inte alla kan skapa en stark relation.
Tyvärr många, även efter de har gift sig, lider i sina förhållande. En del står ut (medberoende, svek, förnedring, övergrepp). Medan andra, efter en dålig upplevelse, stänger sitt hjärta för alltid.
Allas problem är olika, men de flesta har samma psykologiska ursprung. Och ofta tenderar folk att leta efter någon att skylla på, Istället för att vända blicken inåt. Detta gör man inte för att man är dum i huvudet och inte vet bättre, utan det är fruktansvärt läskigt att titta inåt och avslöja ”hemligheter” om sig själv till sig själv.
Ett litet barn har inget eget filter, den vet inte ännu om vad som är bra och vad som är dåligt. I barnens värld är “som det borde vara” lika med hur det accepteras och är i hans familj. För barnet är föräldrarnas beteende standard, även om det gör ont. Därför tar vi nästan allt som vi upplevt i vår barndom in till vårt vuxna liv.
Låt oss ta ett exempel som jag stöter på ofta i min coaching: anta att du hade en snäll och kärleksfull far (eller kall och ful i munnen), och han var alltid otillgänglig eftersom han var tvungen att jobba mycket. Så du tog med dig installationen (omedvetet) till vuxen ålder: att du måste kämpa för en mans uppmärksamhet (även om han behandlar dig dåligt). Av denna anledning väljer du gifta män eller de män för vilka familjen ligger på tionde plats på prioriteringslistan.
Eller, till exempel, dina föräldrar berömde dig sällan, var kalla mot dig och kritiserade dig ofta, när du ville ha så gärna kärlek, omsorg och uppmärksamhet! Så du försökte ständigt förtjäna det, anpassa sig till vuxnas krav och förväntningar. Och som vuxen, i ett förhållande, vänder du med största sannolikhet ut och in, bara för att bli det bästa för din älskade. Och som svar blir du bara använd och i värsta fall utnyttjad…
Var och en av oss har tagit barndomstrauman in i vuxenlivet. Och de som inte fått tillräckligt med föräldrakärlek och uppmärksamhet går in i vuxenlivet med tomhet i själen. Och de börjar leta efter en partner som skulle kunna fylla den: den som skulle älska, skämma bort, skydda …
Men det är här fällan ligger; i ett tillstånd av smärta och obearbetade trauman kan vi bara attrahera till oss partners med samma eller liknande skador. Vilket betyder att du som kvinna kommer attrahera till dig en man som antingen inte uppfyller dina förväntningar, eller så kommer han inte finna dig intressant. Detta eftersom psykologiskt friska mogna män väljer psykologiskt friska mogna kvinnor för att bygga liv tillsammans! Och vice versa. Friska människor vill inte hanteras och ta ansvar över andras sårade inre barn, en frisk person vill ta hand om en frisk person. Och hen behöver ingen krycka att stödja sig på, och ha behov över att rädda någon.
Därför är det enda sättet att träffa och bygga liv med en frisk person är genom att läka sitt inre barn. Det är det sårade inre barnet som står ut, behagar och anpassar sig. Men allt detta till sin egen nackdel- bara de älskar mig!
Det är inre barnet som kräver, är stygg, gråter, manipulerar för att få uppmärksamhet och för att få det på sitt sätt. Och tills barnet är läkt och fått växa upp är det den som kommer att styra ditt liv! Och inte bara kärlekslivet!
Vi kan inte återvända till vår barndom och återuppleva den. Men det finns sätt att läka barndomstrauma som fungerar. Och detta kommer att bli grunden för ett lyckligt personligt liv och en välmående familj, där förståelse, kärlek, lojalitet och tillit kommer att råda.